Nu i höst firar jag lite extra! I september var det 2 år sedan jag lade om till LCHF/Lågkolhydratkost, och i oktober firar jag 16 år som vegetarian – mer än halva mitt liv. Här är min historia om hur jag gick från pastaätande icke-kött-ätare till vegetarian – från en dag till en annan.

Pasta, ris, socker

Jag är ganska impulsiv av mig, och bestämde mig hastigt att bli vegetarian. Mitt i en tugga Köttfärssås och spaghetti insåg jag vad det egentligen var jag åt på och bestämde mig för att sluta äta kött. Jag hade ingen aning om vad jag skulle äta istället, men mina föräldrar lyckades som tur var föda mig.

Under de första 14 åren som vegetarian, tycker jag nu egentligen att jag var pasta- och risätare mer än något annat. De grönsaker jag åt var i princip lök, potatis och kanske någon gurka emellanåt om jag skulle dippa OLW’s Ranchdip. Jag hade inte tålamod att hacka och skala och skiva grönsaker, och jag var inte så förtjust i grönsaker heller. Men vegetarian var jag, tyckte jag.

Så här i efterhand inser jag att det var få måltider (om någon?) då jag inte åt socker i en eller annan form. När jag fick lågt blodsocker behövde jag påfyllning på en gång, annars blev jag på grymt dåligt humör. Jag skapade gärna ursäkter för att stanna och handla på vägen hem, för då kunde jag köpa godis och äta i bilen utan att min sambo såg. Jag brukade hinna med en Pigall. Ibland kanske jag åkte på en butik längre bort – då kunde jag ju hinna klämma i mig en Geisha-kaka på vägen hem. Ibland när jag var ensam hemma gjorde jag chokladbollar, åt upp allihopa och var noggrann med att röja undan alla spår. På helgen var det obligatoriskt att vi skulle äta något gott. På fredagen blev det alltid någon snabb dessert, oftast Ekströms Chokladmousse på pulver. På lördagen blev det nästan alltid antingen chips eller lösviktsgodis.

Så snurrade det på, år efter år. Det kommer nog inte som någon större förvåning att kilona började att smyga sig på allt eftersom. Helt plötsligt var det 30+ kg som inte hade varit där för några år sedan. Jag tog till slut tag i saken, gick med i Viktklubb och tappade 18 kg på ett halvår. Jag räknade kalorier, använde enbart magra mejeriprodukter och gick på promenader. Jag var hungrig nästan hela tiden, och några månader senare hade jag gått upp nästan allt igen. Jag gjorde några halvtappra försök att gå ned i vikt, det brukade bli en 5 kg ner och sedan lika snabbt upp igen.

Men så en dag ändrades allt.

LCHF Vego

Jag hade precis börjat igen med samma formula som tidigare: räkna kalorier, lågfettskost och promenader. En månad in hade jag väl gått ned 1.5 kg. Och så kom en dag i mitten på augusti 2012 då jag klickade mig in på en artikel på Aftonbladet. Den handlade om Cecilia Folkesson och LCHF. Mina föräldrar hade provat LCHF några år tidigare med bra resultat, men jag hade ju hela tiden tänkt ”Men hur tänker de egentligen? Man kan ju inte äta mer fett!! Det täpper ju till blodkärlen! Man får problem med hjärtat! Man blir tjock av det! Man dööör!!!”

Men hur kunde det vara så att Cecilia Folkesson – själva sinnebilden av hälsa – kunde hålla på med något så farligt? Jag plöjde igenom hennes sida, klickade mig vidare och vidare, kom in på en massa olika sidor och till slut hade jag suttit en hel dag och bara läst på om det farliga LCHF. Då insåg jag att näe – det var nog inte så himla farligt ändå. Och lika abrupt som jag blev vegetarian, lika abrupt började jag med LCHF. Efter allt mitt surfande chattade jag med min sambo:

Jag: jag funderar på att börja gå in mer på lchf på maten, vad skulle du tycka om det? i princip grönsaker istället för potatis pasta och ris, samt fetare av det man äter
Sambon: lchf?
Jag: low carb high fat
Sambon: det låter ju lite tråkigt
Jag: gott med grönsaker!

Jag svischade iväg till ICA Maxi för att uppdatera skafferiet på en gång! Jag hade inte skrivit någon lista, men kom ihåg att man använde annat sorts mjöl. Så jag köpte sojamjöl och rismjöl, helnöjd med mina val. När jag sedan kom hem och läste på mer insåg jag att de inte var så bra – och lämnade tillbaka dem i utbyte mot kokosmjöl. Jag köpte på mig massa aubergine och zucchini som jag inte hade någon aning om vad jag skulle ta mig till med men tänkte att det nog skulle lösa sig. Och så åt jag en hel del bea, för det hade jag förstått att man skulle göra. Att det inte var pulver-bea som alla åt hade jag inte riktigt fått med mig. Och sallad! Sallad, sallad, sallad. För det trodde jag att man skulle äta till allt. Hela tiden. Med tomater. Jag började kolla på näringsinnehållet på varor, och aktade mig för sådant som hade över 10g kolhydrater/100g (för det hade jag läst att man skulle undvika). Vad själva innehållet var, var mindre viktigt.

I samma veva började jag promenera och träna med Wii Fit. Till slut var det ingen utmaning längre, och jag började träna med fria vikter och springa. Efter 4 månader hade jag gått ned 16 kg. Efter 9 månader hade jag gått ned 23 kg. När jag började med LCHF sade jag att jag skulle ha en dag i månaden då jag fick äta godis, för jag kunde inte tänka mig en värld där jag inte behövde godis. Men den fanns.

Vegetarian då och nu

Då

• Frukost: 2 rostade mackor med Bregott, juice
• Lunch (senast 12, annars dog jag): Rester, t.ex. Quorn i Uncle Ben’s Thai Curry-sås, ris
• Fika: Frukt eller O’boy
• Middag: Quornfiléer med bearnaisesås (pulver), ugnsstekt potatis
• Kvällsfika: O’boy, rostade mackor

Nu

• Frukost (vid 12-13): 3 kokta ägg, majonnäs
• Middag: Auberginegratäng, färsk bladspenat, ev. avocado
• Kvällsfika: Te med grädde, 2 bitar Lindt 90%, jordnötssmör. Ev. något mer (t.ex. ost) om jag är hungrig

Det tog nog inte mer än några månader som LCHF vego innan jag hade ätit lika mycket grönsaker som under mina första 14 år som vegetarian. Broccoli var något jag knappt tog i med tång, idag äter jag broccoli och/eller spenat dagligen. Jag har börjat kolla över innehållsförteckningar mycket mer noggrant, och uteslutit de flesta Quorn-produkter eftersom de innehåller veteprotetin (och massa annat). Försöker mer att gå efter ”Bra mat behöver ingen innehållsförteckning – den är bara mat.” Basen i min kost är grönsaker, ägg, ost och mejeriprodukter.

Jag har lärt mig vad som funkar för mig och har fått en mycket bättre förståelse för min kropp. Det kan ta lite tid innan man kan finjustera sin kost för att passa ens egna behov, och det får man ha tålamod med. Jag är fortfarande inte överförtjust i att hacka grönsaker, men jag gör det. En dag i veckan sätter jag igång TV-serier i köket och gör en hel drös med middagar. Om man har något roligt att titta på, blir ju allt mycket roligare! 🙂

LCHF Bakning

De senaste åren har bakning varit en stor hobby för mig. Martha Stewart var min husgudinna, och Swiss Meringue Buttercream var min snuttefilt. När jag började med LCHF trodde jag att bakningen var ett minne blott, vilket kändes lite tråkigt. Överallt var det bara massa recept med mandelmjöl, och med en sambo som är nötallergiker var det ingen hit. Jag brukade ändå göra enklare desserter till helgen, som hemmagjord Chokladmousse eller Chokladtryffel med grädde.

Det tog ett halvår innan jag vågade mig på min första tårta – den blev sådär. Och det var väl ungefär efter ett år som jag vågade börja experimentera lite mer med bakning. Den dagen då jag lyckades göra en sockerfri variant av Swiss Meringue Buttercream slog mitt lilla bagarhjärta volter av lycka!

Jag vet inte om jag hade gått ned vikten som jag gick ned om jag hade bakat hela tiden – troligtvis inte. Men jag är väldigt glad över att jag har kunnat fortsätta med min hobby, trots frånvaron av både gluten och socker!